Artics

Nu är man tillbaka från en helg med en massa konfirmander, de var jättelugna så vi hade en ganska skön helg.

Varför hoppas man så mycket innan man vet? Varför tar man risker att såra sig själv? Varför utsätter man sig själv för det?
Om man nu säger att man inte vill bli sårad igen, att man inte skulle klara av det. Varför utsätter man sig för det då?
Varför tar man den risken som man vet kan sluta med att man blir sårad? Och varför håller man fast vid en person som lyckas såra en, varför inser man inte att man är orolig eller sårad?
Man går omkring och tänker "men idag kan jag höra av mig, han/hon kanske är på bättre humör" och det slutar med att man får ett svar som t.ex "jag pallar inte att prata med dig" eller " Okej.""Ja""Nja""Venne" Varför inser man inte att personen verkar inte så intresserad?

Byebye Nic