Artics

Det är underligt hur något kan fånga vårat intresse så pass mycket att man fastnar totalt för det, det är underligt att ibland kan det där intresset försätta oss i fara och vi kan själv inte se det. Det är underligt hur något estetiskt snyggt kan tilltala oss så mycket att vi inte kan sluta titta på det, det är underligt att även om det inte är 10 poäng värt, så kan vi inte låta bli att tilltalas av det.
Vad är et egentligen som gör att det är så? Har vi en del i hjärnan som säger åt en att falla för vissa saker och vissa personer? Eller är det bara något vi tror vi gör men egentligen gör vi inte det. Har vi kanske intalat oss själva för att vi vill att det ska vara så?

Många tycker att konsten ska sitta på en duk eller på ett papper, vissa tycker att det ska sitta på väggar och vissa tycker att det ska sitta på människans kropp. Vissa tycker även att denna kropp ska användas till flera olika ting, att sätta nålar in i den på olika vis och ställen, att utsätta den för påfrestning och göra illa den på olika vis. Trots allt detta är den fortfarande en underbar skapelse, det naturliga hos människokroppen försvinner aldrig, även om den målas över med olika motiv, eller om det missbrukas med våld eller något annat som misspryder, man ser fortfarande det inre komma ut. Det vackra och underbara....

Jag känner att jag verkar väldigt konstig just nu, men det är så här jag ser saker, jag ser inte bara en människa framför mig, jag ser detaljerna. Jag ser hur munnen rycker vid tillbaka pressat skratt, jag ser blänket i ögonen under den ynka sekund det finns där, jag ser formerna och färgerna. Även om allt skulle vara totalt kvaddat ser jag ursprunget...Det är något jag vill få ner på papper också, så att andra kan se det jag ser, men jag vet inte hur, jag försöker och försöker, men lyckas inte riktigt....



Bye bye Nic